Linnéträdgården – En oas
Olof Rudbeck d.ä. anlade Sveriges första akademiträdgård 1655. Snart kom den att bli en av de artrikaste i Europa. När Carl Linnaeus kom till Uppsala 1728 var Rudbeck sedan länge död och trädgården i förfall.
När Linné blev professor 1741 var ett av hans första projekt att återge akademiträdgården dess forna glans. Ja, kanske t.o.m. överträffa den gamla.
Idag är Linnéträdgården ett levande museum, fyllt av blommor som Linné själv väl är bäst lämpad att berätta om…
Linnéträdgårdens museum
I Linnéträdgården ligger en unik byggnad – Linnés hem. Få historiska personer i världen kommer man så nära i deras hem som man gör hemma hos Linné.
När Linnés stadshem blev museum kunde man samla in familjen Linnés möbler, kläder, porslin från hans ättlingar och andra. Man kommer verkligen hem till en bostad från 1700-talet. Från Sara Lisas kök och trivselrum till Linnés bibliotek och föreläsningssal. Här har Solander inspirerats att ge sig ut i världen, så småningom med Cook till Australien. Thunberg att bege sig till det sägenomspunna Japan.
Linnéträdgården
I Linnéträdgården står blommorna i centrum. Här samsas nyttoväxter, medicinalväxter och prydnadsväxter i färgstarka rabatter som förändras med årstiderna. Doft, form och färg är inte slumpmässiga utan en del av ett genomtänkt system där varje växt har sin plats och sin roll.
Under vår och sommar fylls trädgården av blommande liljor, vallmo, kryddväxter och örter som en gång användes i både läkekonst och hushåll. Många arter är desamma som odlades här på 1700-talet, andra är nära släktingar. Tillsammans skapar de en levande palett som gör trädgården lika sevärd för blomälskare som för den som bara vill stanna upp och se något som faktiskt växer på riktigt.
